Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt skitväder så kan man muttra en stund men när man väl inser att "ja sånt här skitväder är det" blir det mycket lättare. Inte mycket annat att göra änn att paddla på och sjunka in i sina egna tankar. Jag funderade på vad jag skulle fixa med huset när jag kom hem, hur jag skulle köpa jord och så gräs vid trädgårdslandet osv. Senare under eftermiddagen ljusnade himlen och solen tittade fram en stund

Jag är nog överdrivet försiktig när det gäller att hitta en tältplats. Antingen frågar jag om lov att slå upp tältet på te x någons gräsmatta och vet då att man är sedd och accepterad eller som jag vanligtvis gör bara "försvinner.  När jag känner mig trygg med att ingen sett/ser mig paddlar jag fort in till kanten och drar upp kajaken och gömmer undan den, slår upp tältet så fort jag kan bakom något skyddande träd och stuvar in prylarna. Fort, tyst och effektivt är det som gäller. Problemet här i Polen är sportfiskarna som jag misstänker att staten placerar ut med 300 meters avstånd bara för att göra mitt liv svårare. I kväll blev allt besvärligt, var redan sen i mitt sökande efter en bra plats och solen blev allt rödare i horisonten, men till slut fanns inga fiskare eller hus i närheten och jag gick iland. Skönt tänkte jag, det här blir bra. Tittade mellan några buskar för att se vad som fanns där och ser då...  en gammal gumma som sitter och handmjölkar kor!

Gör en gest som gjort en Italienare stolt och paddlade vidare tills jag några kilometer senare hittade en bra plats. Ett stort skymmande träd mitt i en skog av ett tvåmeter högt närmast vedaktigt bestånd av brännässlor. Några vändor fram och tillbaka och man har skapat sin egen lilla myrstig in i brännässelskogen och undviker man kontakt så är det en bra alierad man funnit. Fick upp tältet, i med alla prylarna, släpade dit kajaken och satte igång en stor kastrull pastavatten medans adrenalinet fortfarande pumpade i kroppen.

Somnade tryggt omgärdad av mina höga väktare.