Tittade ut tidigt på morgonen och hoppades lite halvhjärtat på att vinden hade avtagit, men vattnet var redan fullt av vågor som visade tänderna. Det var bara att gilla läget och det gör jag också, det är inte så att jag är förtjust i kraftig motvind och vågor som slår över kajaken men det är en koncentration och beslutsamhet som jag tycker om att vara i. Dumt nog hade jag inte regnjackan på mig så jag var alldeles genomblöt och frusen framåt eftermiddagen. Följde en turistbåt med blicken och såg att den svängde in i en vik så jag hängde på, det visade sig att där låg en restaurang så jag snyggade till mig så pass att jag hade goda chanser att få komma in och beställde en rykande varm kålsoppa med bröd och the till. Så gott just då! Det blev lite lättare att ta den sista biten.

Nu kom jag aldrig hela vägen till slussen som jag tänkt, för mörkt och för trött letade jag upp ett stort buskigt träd alldeles vid vattnet och slog upp tältet så långt in under det jag kunde. Orkade inte fixa med mat eller något annat vettigt utan jag fick i mig några mackor med makrill och sov sen mer eller mindre tio timmar i sträck.

Fick en väldigt slitsam dag idag men den där farliga vargen som skulle vänta på mig längs vägen såg jag inte mycket av, det var mer som den stygga vargen i bamse som ser farlig ut men egentligen bara är snäll.

På morgonen for jag ur sovsäcken, värmde upp med några kilometer löpning innan jag körde en halvtimmes knäböj och höftrullningar! säkert. Det var mer som att se en fjäril komma ur sin kokong i mycket mycket maklig takt. Två koppar the och en lugn morgon gjorde susen och att vinden nu var svagare och vågorna mindre gjorde också det hela lite lättare. Vid slussen gick alla mina dagdrömmar i uppfyllning, paddlade in i en marina strax innan kraftverket beredd på att ta mig runt med kajakvagnen men ett par som jobbade på sin båt var så snälla att de ringde och övertygade slusskötaren att släppa igenom mig. Tror att jag hade extra tur för det var en grupp ingenjörer vid slussen som skulle studera hur den fungerar så det är möjligt att det spelade in. Det var en mäktig känsla att bli inlåst i detta enorma badkar och sen sakta sänkas ner närmare femton meter. de väldiga ståldörrarna öppnades och jag fick klartecken att paddla vidare. Det kostade mig 10 kronor men det tycker jag det var värt, man måste tillåta sig själv att slösa lite ibland.

Det blev en lugn dag efter det, lät kroppen få en lätt resa och återhämta sig. Alla timmar i blöta kläder och den kraftiga vinden på det har gett mig en väldigt manlig röst men väl i Torun blir det nog en vilodag så det inte blir något värre änn den hosta och irritation jag har nu. Ville gärna ta ett tidigt stopp idag och på eftermiddagen såg jag på håll en ö som såg bra ut, öarna har blivit allt sällsyntare efter Warszawa och de senaste dagarna har jag knappt passerat någon. Föredrar ju öar som övernattningsplats, tryggare med vatten runtom sig. Några hundra meter innan ön låg ett litet samhälle som såg ut att vara stort nog att ha en mataffär eller bensinstation. Av någon egendomlig anledning har jag suttit och tänkt på kalaspuffar med kall mjölk idag och hoppades nu att det skulle gå att ordna. Jodå, fin liten mataffär med två kassörskor med förkläden och längs upp på en hylla en prima liten kartong med kalaspuffar! Livet ler.

 

Kalasmuffen

27 september 2009 22:05

...du skriver himla bra, Johan. Och roligt. Det blir liksom julafton varje gång ett nytt reportage kommit in. Kalaspuffar och manlig röst. Jag ligger dubbelvikt av skratt. Inte nog med att du plågar livet ur dig, sedan har du krafter kvar att leverera sådana vitsar. Även om det verkligen var kalaspuffar du tänkte på så var det roligt. Själv hade jag nog tänkt på vad f-n jag gör här eller hur det känns att få dubbelsidig lunginflammation. Men det är ju jag det. Jämt ska jag oroa mig och tro det värsta. Varför kan jag inte bara slappna av och ta sakerna som dom kommer. Du får hålla en kurs i mental avslappning för mig när du kommer tillbaka, det känns som om du är professor på det området.

 

Nabo

28 september 2009 20:31

Instämmer med föregående, var det kalasmuffen(Förlåt?) Du skriver riktigt roligt och medryckande, fast inte till den grad att jag skulle vilja utsätta mig för den vätan och kylan. Nej, jag paddlar nog vidare hemikring och bara soliga dagar! Feg som jag är. Inte visste jag att du var en kalaspuffätare! Trodde att det bara var nyttiga saker du stoppade i dig! Men vi skall alla ha våra laster... Mental träning kanske vore ngt som du skulle slå dig på att jobba med, inget dumt förslag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....