Hej igen, om någon skulle vilja hjälpa mig få reda på vem som lämnar detta spår efter sig skulle jag bli glad. Kan inte lista ut det själv så om någon vill få en guldstjärna så har ni nu chansen!     

Det är intressant hur floden ständigt och fortfarande ändrar karaktär och för dem som är intresserade över hur de olika sträckorna varit tänkte jag i lite grova drag gå igenom floden från där jag började och framåt.

Jezioro Goczalkowickies utlopp till strax innan Oswiecim där floden Przemsza ansluter.

Floden är smal, kraftigt brunfärgat och vanligtvis ett tiotal meter bred med 4-5 meter höga vallar så man ser i stort sett inte vad som finns utanför. Vill man uppleva lite professor Drövel är denna sträckan idealisk, växtligheten är tät och djungellik. Många hinder man inte kan paddla förbi, mindre forsar och fallna träd som blockerar. På denna sträckan var det nog ett 15-tal platser man fick vada sig igenom och kanske 3-4 träd att ta sig runt. Många småforsar gick att paddla i men var luriga, allmänt grunt så man ropade "välkommen!" åt alla småbäckar och rännilar som gjorde oss sällskap.

Just kungsfiskare fanns det i ett otrolig stort antal men ju större och bredare floden sen blev desto färre blev de.

Oswiecim in till Krakow.

Nu har floden vuxit och blivit både djupare och bredare, forsarna är både längre och härligare och allt fler är paddlingsbara. Bredden som ökat gör också att man får se mer av världen utanför floden. Vattnet som var så kraftigt brunfärgat av näringsämnen när det lämnade Jezioro Goczalkowickie blir klarare och klarare och är nu klart nog att man kan tänka sig att laga mat på det. Ett stort helvete härifrån till några mil bortom Krakow är kraftverksdammarna som likt enorma stoppskyltar tvingar in en till kanten. Från Oswiecim fram till Krakow är det möjligt att slippa dammarna om man väljer att ta de byggda kanalerna istället. Men för mig blir det inte att paddla på Wisla längre och väl förbi dammarna har jag haft underbar paddling som jag hade missat om jag tagit den lättare vägen. Var bara noga med att gå in till kanten i tid, reka området och kom på en plan. Man kommer förbi efter lite blod svett och tårar. Förutom kraftverken är denna sträckan skön, strömmen är kraftigare och det är en jäkla fart på forsarna så man måste läsa av vattnet snabbt och rätt om man inte vill simma en stund.

Krakow till Polaniec

Strax innan Krakow växer floden ytterliggare och när man passerar centrum är det kanske 150 meter från sida till sida, någon mil innan och någon mil efter är det brett och lugnflytande innan hon börjar vindla sig igen. Landskapet och flodens karaktär är aldrig bestämt så det är lite svårt att beskriva så här i efterhand så se det i stora drag. Hon flyter ibland bred, lugn och rak för att sen pressar ihop i en skarp högersväng så att farten ökar kraftigt och man flyger fram i ytterspår, sen lugnar hon ner sig tills man får en lång lång svepande paddlingsbar fors att tjoa sig igenom. Glöm bara inte att paddla! Jag ropade på mig själv genom de flesta forsar, "paddla paddla paddla, fortsätt paddla, fortsätt paddla!" så man inte tappar balansen, lätt att man sitter still när det guppar men då är man illa på det.

Polaniec till Kazimierz dolny.

Det som främst präglat den här sträckan är sandbankerna. Vi är ju i September och efter en ganska torr sommar här i Polen är vattennivån därefter, något att tänka på överlag om det jag skrivit. Vad som händer i området med sandbankar är att floden i sig är väldigt bred, hundratals meter ibland men huvudfåran är smal och det svåra är att hela tiden ha koll på var den är. Ibland finns det två huvudfåror som när floden passerar en mindre ö men normalt är det bara en som har tillräckligt med vatten och djup för att ta en fram. Huvudfåran går ofta i en slingrande ormlik rörelse och är definitivt inte rakaste vägen mellan punkt A och B så man genar ibland vilket ofta förlåts. I de andra fallen hamnar man i grundvattnet närmare bankarna och med ständiga bottenkänningar får man kriga sig ut mot djupare vatten igen. Virvlar är ett annat fenomen som finns mycket här, vattnet pressas ihop och trycks upp mot ytan och när man åker in i en virvel flyttas man lite åt sidan och paddeln får inget tryck i vattnet. Sällan riskfyllt utan mer besvärande och jobbigt när en stor virvel dyker upp och petar en ur kurs. Paddlingen blir besvärligare i områden med mycket torrlagda sandbankar men belöningen desto större, bättre middags och fikaplatser änn gyllengula sandöar mitt i floden får man leta efter!

Det här är i stora drag och det är som sagt svårt att mer i detalj beskriva för då hade jag behövt göra anteckningar en gång i timmen, hon är en föränderlig och underbar flod man ständigt överraskas av.

                 (To all you wonderful people on Camp Kaliszany, thank you all for one of the best moment on my trip, take care! )

"would you like a cup of the?" ekade det ut över vattnet, " i never say no to a cup of the" svarade jag och satt några minuter senare i camp Kaliszany tillsammans med en ornotologiska förening och drack min kopp the. Vad jag nära nog paddlade förbi var ett observations och ringmärkningsläger som funnits där sen 17 år tillbaka. Det var tre biologistuderande tjejer, Roberto och " balor" som var de ansvariga för märkningen och undersökningen och sen volontären Anita som med sin flytande Engelska fick rollen som tolk. Efter fikan följde jag med Anita när hon vittjade de nät som satt uppspännda runtom på ön, en gång i timmen under hela dagen går man rundan och stoppar främst småfåglar som rödhakar och lövsångare men även koltrastar och hackspettar i små tygpåsar. Sen ringmärks de, fettlager, vikt mm mm förs in i protokoll innan de släpps igen. Fascinerande att se allt från nära håll, hur de flesta verkar finna sig i att bli blåsta på magen och mätta hit och dit utan att säga ett pip. Fick hålla några av dem då de skulle släppas och jag kan förstå hur man kan spendera vecka efter vecka med detta. De är som kvinnor, mjuka, vackra och luktar gott.

Egentligen hade jag ett antal timmar kvar att paddla men jag trivdes så bra att jag stannade kvar. Jag var nyfiken på dem, de var nyfikna på mig och däremellan satt Anita som gärna översatta åt änn det ena hållet och änn det andra. Sättet jag reste på och att jag också reste själv väckte många frågor och det visade sig att flera hade slumrande drömmar om resor som de ville ut på så mycket kretsade kring allt från praktiska saker till de mer filosofiska frågorna som vad en ensamresa gör med en, hur man hur klicheaktigt det änn låter lär känna sig själv och ser att begrännsningarna ligger bra mycket längre bort änn man först tror.  Vi hade skitkul, pratade, vittjade fågelnät, de lärde mig mycket om fåglar och när sen väl kvällen kom och fåglarna slutade flyga för dagen grillade vi korv och drack öl vid lägerelden. Morgonen efter var alla lite morgontrötta men under natten hade det regnat och tydligen är extra många fåglar i farten morgonen efter en regnnatt. Medans de andra plockade fåglar i skogen packade jag ihop mitt hem och stuvade ner allt i kajaken igen. Vi tog sen en lång gemensam frukost innan det var hög tid för mig att ta mig vidare.

Det är olika viljor som drar i en, viljan att stanna kvar ett tag till i den nyfunna gemenskapen och viljan att fortsätta. Lägret hittar jag till igen och mejladressen har jag så att paddla ut från stranden igen kändes ändå bra, min resa är ändå längs vattnet men det är skönt att bromsa upp ibland.

Har en sen igår allt mer smärtande muskel i sätesmuskulaturen som det heter på ett finare språk, blir lite hämmande och tvingar mig till fler pauser änn jag skulle vilja så jag tänker ta en vilodag i Kazimierz  som många talat varmt om. Historiskt kan jag inte mycket om staden änn, ska ut på hederlig sightseeing om en stund så vid nästa inlägg ska jag överrösa er med intressanta fakta och betraktelser om denna vackra medeltida stad.

När jag rundade de sista krökarna av floden och såg ruiner och intakta kyrkor på avstånd mötte jag lite otippat ett livs levande vikingaskepp som med sitt hotfulla drakhuvud spejandes över vattenytan var på väg rakt mot mig. Wisla är stor och hade plats för oss båda och dagens vikingar såg inte så värst skräckinjagande ut heller med sina färgglada skjortor och kameror...

Lite av en kontrast att mitt ute i skogen hitta ett myller av liv, vikingaskepp, piratskepp och mängder av människor längs en strandpromenad.

Hittade en marina jag kunde lägga kajaken i under de här två dagarna och gick sen på jakt efter någonstans att bo.