Kazimierz är en vacker liten stad som börjar alldeles invid floden och som klättrar högt upp på bergen med den äldsta byggnaden, ett tjugo meter högt fyrtorn som det högst belägna. Staden grundades på 1200-talet och har under perioder fungerat som en viktig hamnstad och kallades även "lilla Gdansk". Satt på en restaurang och läste historiken om staden, hur den blomstrat och förändrats under århundraden. Hur Italienska arkitekter ligger bakom utseendet på staden idag men att man här och där ser rester från andra epoker och arkitekter. Så långt var det en trevlig läsning, men lagom till att min lasagne sattes på bordet kom jag till slutet på historieberättelsen där Sverige med en ful glidtackling satte stopp för allt. Fritt översatt: " Sverige attackerade staden vid två tillfällen och vid det sista anfallet lämnades staden i sådan ödeläggelse att den aldrig repade sig".

Senare vid slottet kunde man på informationstavlor läsa om och se tecknade bilder av hur vackert och imponerande det varit en gång, hur det attackerats vid flertal tillfällen men alltid byggts upp igen tills...ja 1712.

Sorglig syn de sargade rester som nu vakar över staden.

Jag har fått två vitt skilda intryck av staden, dels den under gårdagen då jag upplevde staden som ett vackert men tomt skal och dels den jag upplevde under den tidiga förmiddagen dagen efter. Det tomma skalet handlade om min känsla att allt svärmade kring turisterna och deras pengar, hur uppdelningen var så tydlig att man med lätthet kunde peka ut vem som var vem och att inga "vanliga" människor fyllde igen tomrummet som blev mellan turist och försäljare. En vacker fasad helt enkelt.

Den andra upplevelsen som var så skön att få var det vimmel och liv som mötte mig morgonen jag skulle paddla vidare. Hade lite ärenden att fixa med så jag var runt en del. Hela det tomma torget var nu fullt av lokala försäljare, mest frukt och grönt men även saker som egentillverkade tofflor. Turisterna blev ett med mängden, alla verkade känna varandra och lika dött det hade kännts igår lika rikt levande var det nu. Hamnade på en lång parkbänk tillsammans med fyra äldre damer som pratade på och avbröt sig bara för att hälsa på någon som gick förbi vilket var rätt ofta. Hade jag rest vidare igår skulle min bild av Kazimierz varit den av en komersiell sommarstad så jag är glad att jag hade en förmiddag till.

Nu fanns det, ja kanske inte extrafett för det kan jag knappt stava till men åtminstone en bra mängd energi i kroppen, så med långa svepande paddeltag längs strandpromenaden för att få några minuter i rampljuset försvann jag iväg runt nästa krök och lugnet fanns runtom mig igen, skönast så.             

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....