Måndag och början på paddlingen.

Dagen började med 2/3 självförtroende och resten nervositet men ju längre dagen gick och när det inte längre fanns någon liten pryl man kunde jogga tillbaka till bilen efter så var det minst det omvända. Men nu är jag väl lite för snabb i handlingen! Vi, brorsan Patrik och jag tog en sista runda inne i staden wisla, fick tag i en detaljerad karta över en del av området jag ska in i på turistbyrån som också hade en monter med en Polsk backhopparhjälte i som var gjord av vit choklad..? i naturlig storlek dessutom. Vi lämnade detta slöseri med god choklad och tittade runt på gågatan istället.

Framåt eftermiddagen hade alla små inköp klarats av och vi tog oss fram till Jezioro Goczalkowickie som fungerar som vattenreservoar för två miljoner människor och därför var stängd för all typ av farkoster, små som stora. Vid utloppet från sjön finns ett vattenkraftverk men alldeles efter kunde man lägga i så det gjorde vi. Att se hur någon mår genom att möta blicken kan jag nog hålla med om, åtminstone ser jag själv i min blick den för tillfället segrande rädslan. Men lika sann den känslan var lika utbytt var den fem minuter senare när jag kom fram till den första grunda lilla forsen jag fick vada igenom och fylldes av professor Drövels upptäckarglädje. Alla som var med på sjuttiotalet vet nog vem denna Norska hjälte var.

Wislas första del är ett jäkla slit på ren Svenska med fallna träd man får ta sig under eller förbi, grunda forsar man får vada sig genom med kajaken flytande före men hur härligt är inte det samtidigt!? När floden slingar fram och man inte har en susning om vad som kommer bakom nästa krök och flodvallarna är så höga och branta att man inte ser världen utanför. Otaliga kungsfiskare, hägrar som lyfter var hundrade meter och väldigt väldigt förvånade och huvudskakande fiskare med parasoll och flöte.

Man får lite konstiga beteenden ibland, minsta lilla bäck eller rännil som hängde med nedströmms ropade jag ett glatt " välkommen!" till, all hjälp att höja vattennivån är tacksam. De första tre- fyra milen var nog medeldjupet runt 40 centimeter skulle jag tro. Den klart läskigaste händelsen hände strax innan jag gjorde kväll uppe på flodvallen. Vattnet pressades ihop väldigt kraftigt vid en vänstersväng och kraften i vattnet var oerhört stark. Vadade mig fri från den värsta delen, hoppade i utan att ha tagit på kapellet korkat nog och puttade mig ut. Hann inte parera utan drogs mot en gren strax ovanför ytan och samtidigt trasslade rodret in sig i en annan gren så livet var inte direkt någon räkmacka just då. Sidan på kajaken närmade sig vattenytan och 4-5 liter vatten rann in innan jag fick loss rodret och kunde dra mig bakåt igen. Vadade sen tillbaka och passerade på andra sidan istället där det inte fanns några hinder och bättre fäste för fötterna. Blev visad av damen att inte ta henne för givet utan visa den respekt och ödmjukhet hon förtjänar.

tittade runt på gågatan istället.

Hej, många dagar att berätta om nu, börjar i lite fel ordning och beskriver gårdagen eftersom den ligger närmare på näthinnan och var en speciell dag för mig, så den historien ville fram först.

den här dagen har varit mötenas dag, jag har mött så många människor som på olika sätt gett intryck och påverkat mig, på gott och ont. Det är fantastiskt hur en dag kan ha så många olika ansikten, dagen började med ett arg och surt ansikte i form av en kraftverksarbetare som jag bad att få ta den lätta och bra mycket kortare vägen förbi turbinen. Totalt omöjligt och lika bra att skälla ut mig verkar vara hans sätt att se på saken. Det är väldigt väldigt varma dagar nu, redan så här klockan 9 på morgonen är det närmare 25 grader, det känns så i alla fall. Det är ett sånt bök att behöva packa ur alla säckar och prylar och släpa dem uppför den höga flodvallen, sen ner igen och börja släpa kajaken genom gräs och buskar. Har inte riktigt fått till funktionen med kajakvagnen, tror jag inte spänner fast den ordentligt eller så funkar den bara när marken är jämn för pg a en trist turbinförare fick jag nu försöka ta mig fram på en gammal traktorväg som var intorkad och stenig en dryga 300 meter. Hjulen hoppade hit och dit och jag var fullkomligt slut, andfådd och frustrerad när jag nådde vattnet. Men men, när vattnet drar med kajaken i en skön snabb ström, och man blundar en stund och bara lyssnar på ljudet när paddlen träffar vattnet och drar det bakåt så blir man snart lugn igen.

Mitt på dagen hade jag fått den ena långa sköna strömfåran efter den andra och susade fram i säkert 11-12 km i timmen när vattnet saktade in. Såg då en märklig byggnad i strandkanten. Ett trähus som kunde följa flodens vattennivå upp eller ner, ett fantastiskt bygge!. Blev invinkad av Krystuna och hans syster som bott där sen fyra år tillbaka. Det här mötet var ett av de mest minnesvärda jag någonsin haft, två människor som valt att satsa all sin tid och pengar på en dröm. Blev inbjuden på middag, buljongsoppa med pasta och egenodlade grönsaker, panerade skivade zuchini stekta i olja, cocktailtomater och ett the som tydligen var ett the enbart för sjöfarare. Drack två koppar för att vara på den säkra sidan...

Att sitta och bara må förbannat bra och ha roligt med två koppar skepparthe innanför västen är sällan hänt.

Wisla har de senaste 4-5 milen ändrat karaktär, bredare och kraftfullare och de förut så korta forsarna har ersatts med över hundra meter långa adrenalinkickar. Färgen har skiftat från brun till en mer klarare färg, tycker det känns mindre hotfullt med vatten man kan se ner en bit i, tramsigt kanske men det kraftigt bruna vattnet det var ett tag har en viss otrygg effekt, om man nu tittar neråt istället för framåt.

Möten ja.. mötte hjälpsamma fiskare som visade mig en väg runt ännu en turbin, två andra yngre varianter som kastade sten mot mig, slog ner ett par meter brevid med ett rejält plask. Hur man tänker när man gör så? Tror inte den typen av människor tänker särskilt mycket.

Kom fram till Krakow någon timme innan solen gick ner, stolt och glad över att ha klarat av det första delmålet. Släpade upp röda faran på strandpromenaden, fick till kajakvagnen nu, skönt! Man vill ju gärna göra gott intryck på åskådarna på gräsmattan.

En mötenas och de långa forsarnas dag