Hej, många dagar att berätta om nu, börjar i lite fel ordning och beskriver gårdagen eftersom den ligger närmare på näthinnan och var en speciell dag för mig, så den historien ville fram först.

den här dagen har varit mötenas dag, jag har mött så många människor som på olika sätt gett intryck och påverkat mig, på gott och ont. Det är fantastiskt hur en dag kan ha så många olika ansikten, dagen började med ett arg och surt ansikte i form av en kraftverksarbetare som jag bad att få ta den lätta och bra mycket kortare vägen förbi turbinen. Totalt omöjligt och lika bra att skälla ut mig verkar vara hans sätt att se på saken. Det är väldigt väldigt varma dagar nu, redan så här klockan 9 på morgonen är det närmare 25 grader, det känns så i alla fall. Det är ett sånt bök att behöva packa ur alla säckar och prylar och släpa dem uppför den höga flodvallen, sen ner igen och börja släpa kajaken genom gräs och buskar. Har inte riktigt fått till funktionen med kajakvagnen, tror jag inte spänner fast den ordentligt eller så funkar den bara när marken är jämn för pg a en trist turbinförare fick jag nu försöka ta mig fram på en gammal traktorväg som var intorkad och stenig en dryga 300 meter. Hjulen hoppade hit och dit och jag var fullkomligt slut, andfådd och frustrerad när jag nådde vattnet. Men men, när vattnet drar med kajaken i en skön snabb ström, och man blundar en stund och bara lyssnar på ljudet när paddlen träffar vattnet och drar det bakåt så blir man snart lugn igen.

Mitt på dagen hade jag fått den ena långa sköna strömfåran efter den andra och susade fram i säkert 11-12 km i timmen när vattnet saktade in. Såg då en märklig byggnad i strandkanten. Ett trähus som kunde följa flodens vattennivå upp eller ner, ett fantastiskt bygge!. Blev invinkad av Krystuna och hans syster som bott där sen fyra år tillbaka. Det här mötet var ett av de mest minnesvärda jag någonsin haft, två människor som valt att satsa all sin tid och pengar på en dröm. Blev inbjuden på middag, buljongsoppa med pasta och egenodlade grönsaker, panerade skivade zuchini stekta i olja, cocktailtomater och ett the som tydligen var ett the enbart för sjöfarare. Drack två koppar för att vara på den säkra sidan...

Att sitta och bara må förbannat bra och ha roligt med två koppar skepparthe innanför västen är sällan hänt.

Wisla har de senaste 4-5 milen ändrat karaktär, bredare och kraftfullare och de förut så korta forsarna har ersatts med över hundra meter långa adrenalinkickar. Färgen har skiftat från brun till en mer klarare färg, tycker det känns mindre hotfullt med vatten man kan se ner en bit i, tramsigt kanske men det kraftigt bruna vattnet det var ett tag har en viss otrygg effekt, om man nu tittar neråt istället för framåt.

Möten ja.. mötte hjälpsamma fiskare som visade mig en väg runt ännu en turbin, två andra yngre varianter som kastade sten mot mig, slog ner ett par meter brevid med ett rejält plask. Hur man tänker när man gör så? Tror inte den typen av människor tänker särskilt mycket.

Kom fram till Krakow någon timme innan solen gick ner, stolt och glad över att ha klarat av det första delmålet. Släpade upp röda faran på strandpromenaden, fick till kajakvagnen nu, skönt! Man vill ju gärna göra gott intryck på åskådarna på gräsmattan.

En mötenas och de långa forsarnas dag

 

Patrik

4 september 2009 16:20

Härlig läsning,
Allt gott Johan!

 

Håkan

4 september 2009 19:27

Klippa häck är inte heller fel...

 

Ami Ribban Malmö

4 september 2009 21:28

Hej kämpen, bra gjort, tur att du träffar trevliga människor oxå, de andra surkarten mår väll inte så bra.fina bilder du har tagit.Nu så var ju kajaken välpackad!!!!Ta nu väl hand om dig kram Ami

 

Lasse

13 september 2009 01:22

Nu har jag lite fått in känslan du har. Att paddla medströms verkar ju smart. Paret som bodde på pråmen i floden, jobbade dom på nåt företag? Som vanliga anställda? eller var dom pensionärer? Krakow verkar vara en väldigt fin gammal stad. Vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....