Det är en stad som imponerar med sina väldiga öppna ytor och breda vägar, gigantiska gallerior, pulsen och den aldrig sinande ljudkulissen. För att vara rättvis mot Warszawa borde jag röra mig utanför innerstan och få en mer blandad syn men tid ork och lust finns inte så jag får lov att ha funderingar kring den del jag sett. Det är medryckande och skönt pulshöjande med den fart allt rör sig med inne i centrum det får jag erkänna, men jag har svårare att finna lugnet och möjligheten att stanna upp en stund.

Den gamla delen av stan tyckte jag om, speciellt de vackra husen med sina milda varma färger som var vilsamma för ögat. Steglängden minskade, intrycken var lugnare och pulsen lägre. Stannade ett bra tag här och gick runt. Lite som gamla stan i Stockholm.

Runt om i stan uppmärksammar man med banderoller och affischer att det är sjuttio år sedan Polen invaderades i och med andra världskriget utbrott. Vid gamla stan fanns en utställning som visade bilder av Warszawa innan under och efter kriget och att staden överhuvudtaget kunde återskapas när man såg ödeläggelsen är närmast ofattbart. Den gamla stadsdelen var så förstörd att det mest var ett skal kvar. Men man kunde se konturerna över hur det sett ut på foton och också se att den återuppbyggnad man senare gjorde återskapade det närmast fullständigt. Man höll tal och genomförde rollspel med tidsenliga uniformer och vapen. Saluteringarna skrämde iväg varenda duva minst tio mil därifrån, en och annan mamma med barnvagn såg också mindre nöjd ut.

Åt min klassiska vandrarmiddag vid gallerians torg, två frallor man bryter och doppar i yoghurt, mums! Idag var det Red bull competition i ja...jonglerande med fotboll kan man nog beskriva det som. Mest unga grabbar som utmanade varandra två och två och den som domarna och publiken gillade mest gick vidare. Så jäkla skickliga! men nog inga lagspelare direkt.

Igår var en upptäckardag och jag var ute och gick nästan hela dagen, åt glass, fikade och tittade runt. Att släppa tankarna på Wisla och kajaken och bara betrakta som en vanlig turist var skönt som omväxling. Warszawa har ju varit ett av delmålen och delmål ska firas.

Idag söndag tänkte jag gå och simma men när jag väl packat ner alla badprylar fanns inte lusten där längre, blev några timmar på stan istället. Om igår var en upptäckardag med stor energi var det idag mer en känsla av att vara en betraktare. Kommer på mig idag att längta iväg, komma ut i strömmfåran igen till det enkla och okomplicerade där det är mer greppbart vad man ska göra och hur saker är. Nu flummar jag nog iväg en bit men det som upprört och gjort mig nedstämmd idag handlar om vad man ser om man flyttar blicken litegrann. På asfaltytorna är det en strid strömm av människor med mål och medel att klara sina liv, sen i de få parker här finns inklämmda mellan husen dominerar de utslagna och hemlösa liggandes på bänkar eller i gräset bara meter från trottoarerna. När man går förbi någon som kurat ihop sig under en buske med två fyllda matkassar på väg till vandrarhemmet börjar man tänka och känna. Dels känner jag uppskattning för det jag har, allra mest det sociala som familj och vänner men samtidigt kan jag skämmas över att ha ena plastpåsen fylld till hälften med onödiga godsaker och läsk. Det är nog bra att få en dos insikt men jobbigt på samma gång. Samtidigt är det närmast vårstämning här, vackert sensommarväder med handhållande par överallt som ger en balans till den andra verkligheten. Att få se så många livsöden på samma gång är väl vad en storstad ofta ger.

Nu lite senare på kvällen i uppehållsrummet, omringad av den tredje skolklassen på lika många kvällar är det lugnet jag längtar iväg till... Warszawa har varit bra och det jag mest tar med mig är också det alla bilder är ifrån, den gamla stadsdelen och de människor jag sett.