Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men vet när jag tycker om något och den form många husfasader har är underbar, mjuka rundade linjer med samma varma färger som man kunde se i gamla stan i Warszawa.

Bärnsten är något som alltid förknippats med Gdansk, det finns en historik flera tusen år tillbaka där bland annat Kelterna färdades uppströms Wisla och vidare till Medelhavet där de handlade med bärnsten som valuta. Konstnärerna från Gdansk är kända världen över för sin hantverksskicklighet och här finns en hel gata där man bara säljer smycken och figurer. Dagen efter att jag nådde havet mötte jag många som letade bland de uppspolade sjögräset, petandes med pinnar. Hittade själv några små men de fick ligga.

Nu på fredag sätter jag kajaken i kanalen igen och letar mig ut till havet och Gdynia några mil söderut. Jag kommer att avsluta min resa där och ta färjan över till Karlskrona.

Bilderna när jag sitter på stranden säger nog allt det jag nu försöker förklara med ord. Det som drivit mig framåt har varit en lust, en nyfikenheten och en glädje, och så fullständigt nöjd som jag känner mig efter Wisla finns det inte längre någon drivkraft kvar i mig. Det känns rätt att åka hem nu.

Det har varit väldigt inspirerande och roligt att skriva till er och försöka ge en bild av det jag upplevt, Jag hoppas att ni uppskattat att följa mig lika mycket som jag uppskattat att ha er med på resan //johan

 

Nabo

8 oktober 2009 21:10

Välkommen hem till brasvärmen och varmvattensdusch.

 

Hemvändaren

8 oktober 2009 21:42

Välkommen tillbaks!! Hoppas att det inte blir alltför svårt att vänja sig vid att sova på mjukt underlag och duscha i varmvatten. Fortsätt gärna blogga om din vardag även utan en kajak att plaska runt i. Fast då får du döpa om bloggen till detgulahusetironneby. Sedan kan du skriva om när du borstar tänderna och steker bacon. Eller blir förälskad i tjejen på ICA. Det ser jag verkligen fram emot. Alltså INTE sluta blogga. Snälla...

 

Medhållaren

9 oktober 2009 11:58

Jag håller helt och hållet med ovanstående person. Det har varit såå roligt att läsa om allt du varit med om. Senast jag hade så kul var när jag grannens förorenande katt, kissade på vårt elstängsel. Så vad du än gör härnäst så vill jag veta. Inga hemligheter är för hemliga för att inte bloggas om. Det där var kanske lite svårt att förstå, men alla vi som läser bloggen lovar att inte berätta något. Eller hur?

 

Sven B.

14 oktober 2009 09:24

Nu har du inte skrivit något på 7 dagar och ändå var 26 personer inne och tittade på din blogg igår!! Det kan jag bara tolka som att vi suktar efter mer. Mer om nässlor och bävrar. Mer om ornitologer och vargspår. Om vår suktan är tillräcklig för att du ska börja skriva igen återstår att se, men hoppet lever och ju fler som utrycker det här och nu, desto svårare blir det att låta bli. För vem kan stå emot smicker och beröm? Och jag lovar, börjar du skriva igen ska jag skicka ett paket kalaspuffar och ett stearinljus.

 

Nabo

17 oktober 2009 12:43

Ja visst vill vi höra flera berättelser och utvikningar kring strapatserna utför floden. Mötena med människorna och djuren. Jag skickar också ett paket kalaspuffar! Fast jag kan ju förståss överräcka dem personligen i stället;))
Blogga vidare Johan, snälla!!

 

Ros-Marie

19 oktober 2009 16:54

Ok, du behöver inte skriva om ditt privatliv. Men varför inte något om alla andra äventyr som du varit med om? Som t ex när du fick hindra grisarna i Indien från att bita dig i baken när du gick på "toaletten". Eller när du vandrade från Malaga till Lund. Hisnande äventyr för en jordnära Svensson som jag, som bästa fall vågar åka till Kanarieöarna med ospecificerat hotell.


Att skriva om den resa i efterhand kan man kanske likställa med att uppleva den en andra gång.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....

                     Tittade ut tidigt på morgonen och hoppades lite halvhjärtat på att vinden hade avtagit, men vattnet var redan fullt av vågor som visade tänderna. Det var bara att gilla läget och det gör jag också, det är inte så att jag...