Dagen jag kom fram till Plock var en av de blåsigaste, vinden var frisk redan på morgonen men fortsatte att öka under hela dagen och var mot slutet riktigt hård. Speciellt de öppna breda sträckorna var jobbiga där vinden fick tid på sig att bygga upp vågorna som var runt 60-70 cm som högst. Avståndet mellan vågorna var bara en dryg meter och med det vindfång det är att ha packning uppe på kajaken var det ett extra slit. Slutade man paddla stannade man oftast upp helt eller drev bakåt vilket ju är en ny upplevelse.

Har kännt mig ovanligt stark och fri från känningar i ryggen de senaste dagarna och det kunde ju inte kommit lägligare men de sista kilometerna var tunga, ett närmast öppet hav med stora enmetersvågor mötte mig då jag paddlade längs stadens högra sida och letade efter någonstans att gå i land. Paddlade in på Morka marina och kom undan både vind och vågor och kunde skaka loss krampen i underarmarna. Även på denna marina fanns det en "bossman", närmare bestämt Edvard som med sin fru fick mig att känna mig både välkommen och som hemma. Kajaken la vi nära två polisbåtar och själv fick jag ett rum för övernattande sjöfarare högst upp på marinans huvudbyggnad.

Så skönt att hittat hit, få släppa taget om paddlingen en stund och bara sjunka ner på en stor tjock madrass. Upptäckte att jag hade internet på rummet och i samma veva knackade det på dörren och jag fick en rykande kopp the... Det låter väl härligt?!

Idag torsdag har nog all ansträngning med rosslig hals tagit ut sin rätt, trött och tung i huvudet. Edvards son knackade på och hade med sig båtklubbens vimpel och en datorutskrift över en kommande del av Wisla, sköna människor det här. Han berättade att de närmaste fyra milen är ett väldigt svårt parti med bland annat höga vallar längs hela högra sidan så man ska hålla sig till den vänstra för att kunna ta sig iland. Sen finns det ett parti som tillhör ett av Polens farligaste när det gäller vattendrag i inlandet, vid blåst byggs vågorna upp kraftigare änn på andra ställen och som riktmärke kunde man ha vattnet här utanför staden. Var vågorna 50 cm där var de mellan 1 - 1,5 meter där. Sen finns det dessutom en sluss man måste passera på vänster sida för flodvallen är elva meter hög på den högra och som om inte det var nog finns det en sträcka av floden här som är 2500 meter bred. Sen om allt är så skrämmande och farligt när man väl är där återstår ju att se men att vara förberedd lär ju vara bra.

Ska göra mitt bästa för att få igång kroppen igen för det verkar jag ju behöva :)

Tidig kväll nu när jag skriver igen. Är bra mycket piggare nu och tröttheten är borta. Har gått mycket idag, planlöst vandrat runt i stan utan något inplanerat. Tycker om stan, lagom tempo för mig och det finns en blandning av vackra stilfulla byggnader och torg och lite ruffligare hus och områden som jag gillar. Levande.

För att förklara bilderna lite så äter jag bakad potatis med kycklingröra på the graffiti cafe som tydligen är en Svensk kedja därav flaggan. De andra är lite smått och gott, bland annat från den mycket behövda helrengöringen av kajaken.                       

 

Espresso for ever

24 september 2009 21:44

Tjo vitt, viddevipp... en tjock madrass, och en varm kopp te, vilken lyx! Tydligen kan man bli glad för de mest triviala saker om man paddlar och bor i tält. Själv paddlar jag inte och behöver därför både plasmatv och en espressobryggare för att känna mig tillfredsställd med livet. Tyvärr hinner jag inte se dem så ofta eftersom jag jobbar häcken av mig för att ha råd med allt. Ibland undrar jag vad jag håller på med, och om det var så här det var menat. Fast i regel är jag så trött på kvällarna att mina funderingar blir lika långvariga som en daggmask bland koltrastar, och nästa dag har jag fullt upp med jobbet igen. Så passerade livet och aldrig komma det åter. Hjälp...

 

Nabo

26 september 2009 19:58

Ja det där med våghöjden lät läskigt. Det är ju tur att det finns trevliga lokala förmågor som kan upplysa dig lite;). Du spenderar lite tid på gatstenarna emellanåt, det är väl tur att du hinner turista och inte flyter iväg för fort utför floden. Det verkar ju t o m som att du kan stava på polska! Fast jag ger mig den på att du inte kan uttala hälften av stads o gatunamnen. Det där med att du sjunger för full hals, det kan vi ha nytta av härikring! Lokal väckningssång skulle inte vara dumt. Serenader har jag blivit för gammal för, tyvärr;..( Paddla lugnt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....