Tittade ut tidigt på morgonen och hoppades lite halvhjärtat på att vinden hade avtagit, men vattnet var redan fullt av vågor som visade tänderna. Det var bara att gilla läget och det gör jag också, det är inte så att jag är förtjust i kraftig motvind och vågor som slår över kajaken men det är en koncentration och beslutsamhet som jag tycker om att vara i. Dumt nog hade jag inte regnjackan på mig så jag var alldeles genomblöt och frusen framåt eftermiddagen. Följde en turistbåt med blicken och såg att den svängde in i en vik så jag hängde på, det visade sig att där låg en restaurang så jag snyggade till mig så pass att jag hade goda chanser att få komma in och beställde en rykande varm kålsoppa med bröd och the till. Så gott just då! Det blev lite lättare att ta den sista biten.

Nu kom jag aldrig hela vägen till slussen som jag tänkt, för mörkt och för trött letade jag upp ett stort buskigt träd alldeles vid vattnet och slog upp tältet så långt in under det jag kunde. Orkade inte fixa med mat eller något annat vettigt utan jag fick i mig några mackor med makrill och sov sen mer eller mindre tio timmar i sträck.

Fick en väldigt slitsam dag idag men den där farliga vargen som skulle vänta på mig längs vägen såg jag inte mycket av, det var mer som den stygga vargen i bamse som ser farlig ut men egentligen bara är snäll.

På morgonen for jag ur sovsäcken, värmde upp med några kilometer löpning innan jag körde en halvtimmes knäböj och höftrullningar! säkert. Det var mer som att se en fjäril komma ur sin kokong i mycket mycket maklig takt. Två koppar the och en lugn morgon gjorde susen och att vinden nu var svagare och vågorna mindre gjorde också det hela lite lättare. Vid slussen gick alla mina dagdrömmar i uppfyllning, paddlade in i en marina strax innan kraftverket beredd på att ta mig runt med kajakvagnen men ett par som jobbade på sin båt var så snälla att de ringde och övertygade slusskötaren att släppa igenom mig. Tror att jag hade extra tur för det var en grupp ingenjörer vid slussen som skulle studera hur den fungerar så det är möjligt att det spelade in. Det var en mäktig känsla att bli inlåst i detta enorma badkar och sen sakta sänkas ner närmare femton meter. de väldiga ståldörrarna öppnades och jag fick klartecken att paddla vidare. Det kostade mig 10 kronor men det tycker jag det var värt, man måste tillåta sig själv att slösa lite ibland.

Det blev en lugn dag efter det, lät kroppen få en lätt resa och återhämta sig. Alla timmar i blöta kläder och den kraftiga vinden på det har gett mig en väldigt manlig röst men väl i Torun blir det nog en vilodag så det inte blir något värre änn den hosta och irritation jag har nu. Ville gärna ta ett tidigt stopp idag och på eftermiddagen såg jag på håll en ö som såg bra ut, öarna har blivit allt sällsyntare efter Warszawa och de senaste dagarna har jag knappt passerat någon. Föredrar ju öar som övernattningsplats, tryggare med vatten runtom sig. Några hundra meter innan ön låg ett litet samhälle som såg ut att vara stort nog att ha en mataffär eller bensinstation. Av någon egendomlig anledning har jag suttit och tänkt på kalaspuffar med kall mjölk idag och hoppades nu att det skulle gå att ordna. Jodå, fin liten mataffär med två kassörskor med förkläden och längs upp på en hylla en prima liten kartong med kalaspuffar! Livet ler.