Klockan var runt halv sex och ett svagt morgonljus började lysa in genom tältduken, men det var inte ett sublimt strilande ljus som fick mig att flyga upp i sovsäcken, nej ett rejält plask alldeles utanför tältet följt av ännu fler. När jag tittade ut fick jag i det svaga ljuset se ett tiotal vildsvin som simmade från min ö till fastlandet. De korsade antagligen floden stegvis från ö till ö för att lättare komma över. I det ljus som var kunde jag bara se dem som svarta siluetter men tydligt var att den första grisen var en väldig sugga och att de andra var halvstora ungar. Suggan ställde sig med sidan mot mig på andra sidan och skakade av sig vattnet innan de samlade ihop sig och med små rop fortsatte in i skogen. Försökte ta några kort med blixt men det gav inget, tänkte sen att det kanske inte var en så smart ide att provocera med blixt på det viset men jag tror knappt de märkte något i all uppståndelse. Stod där i mina grå långkallingar och bara tänkte Wow!! vilken grej att få se!

Stod kvar med ett stort leende då det small till i vattnet en gång till, den här gången ett tiotal meter till vänster om mig. En bäver som tydligen också höll till på ön och tålmodigt väntat på sin tur gled ut i floden med huvudet högt och svansen sakta svepande från sida till sida. Hann tänka " nu din jäkel fick jag syn på dig!" innan han fick syn på mig och med en kraftigt smäll med svansen försvann under ytan. Stod sen kvar en stund till ifall det skulle komma en flock vargar också när det ändå höll på men när det gått en stund kröp jag ner i sovsäcken igen för några timmars sömn till.

En vacker morgon änn en gång, förstår nog inte riktigt vilken tur med vädret jag haft. En timme har jag paddlat i regn under alla de här veckorna. Tycker om att vakna på en ö, vattnet som rinner på båda sidorna om en. Lite rosslig idag så jag kokade några koppar the och fyllde en thermos att ta med. Jag hade trott eller snarare varit rädd för att sträckan Warszawa till havet skulle bli en allt bredare och tråkigare sträcka med allt mindre djurliv men den här dagen har varit den totala motsatsen. Floden är visserligen bredare och trögare men här är mycket skog som nu så sakta börjar få höstfärger och fågellivet är otroligt rikt.

På en ö några hundra meter från den jag var på satt kanske 4-500 skarvar och värmde upp sig i solen. När jag närmade mig lyfte det allihopa som ett enda stort svart sträck men hann inte långt förrän två örnar svepte ner från skogen och förföljde dem. Skarvarna for ner mot vattenytan och höll sig där, antagligen för att kunna dyka och jag såg åtminstone en attack där örnen störtdök ner mot vattnet men utan att lyckas vad jag kunde se. Efter några nya cirklar runt skarvarna gav de upp och satte sig i ett träd. Nu var det skarvarnas tur att jaga, den ena halvkilosbraxen efter den andre slukades med hull och hår innan jag kom och förstörde allt det roligare. Hela flocken lyfte på nytt och delade upp sig i mindre grupper runt om på floden.

Den uppenbara förändringen man kan se nu är att floden blir allt bredare och är nu ofta 5-600 meter bred med 5-6 kilometer långa raksträckor. Fortfarande finns det gott om trädbeväxta öar som bryter av eventuell tristess, det är fortfarande kul det här! Gick i land på en ännu mindre ö ikväll, jag verkar dela även denna med en bäver för här syns tydliga spår i sanden och han har gjort stigar genom gräset men vi ska nog kunna komma överens han och jag.