Direktlänk till inlägg 18 september 2009

En speciell dag

Av Christensson - 18 september 2009 19:46

Vaknade med lätt huvudvärk och rätt sjaskigt humör. Det funkar ju inte så jag tog handduk och tvål och gick ner till floden för att bli både ren och förhoppningsvis pigg på köpet. Dimman låg tät och dolde mig för eventuellt nyfikna så det blev ett nakenbad i det grunda halvmetersdjupa vattnet för längre ut vågar jag mig inte, på nära håll sätter det mörkblåa djupet fantasin i rörelse och gamla filmklassiker dyker upp. I kajaken är jag lugn men respektfull men naken i dimma är jag inte lika kaxig längre. Visst hjälpte det och med nya kläder på det var man redo att möta dagen. Dimman vill inte släppa taget den här morgonen, med kraftiga vindar bakom sig drar den fram i slöjor över vattenytan och sveper in och släpper taget om uppstickande trädgrenar och stenar. Vid 9 var sikten så pass okej att jag vågade mig ut, har man tjugo meter till godo på grenarna ska det gå bra. Gårdagens sandrevlar slapp jag när dimman var som värst och det är jag tacksam för, man kör fast vid dem hur bra sikt man änn har ändå. Vid tidig eftermiddag gav sig till slut dimman och ersattes av en ljus molnighet.


Idag kan jag bara inte tänka mig pasta igen, borde bara äta och vara glad men suget efter något annat är stort. Gick på eftermiddagen iland vid en by som jag hoppades fortfarande hade en matbutik eller bara någon butik alls där det kunde finnas choklad, nötter eller något annat smaskens. Frukt är godis sägs det och då hade man hamnat i himmelriket, hela byn var omringad och inringad av äppelträd med mogna röda äpplen i mängder. Fem klarröda äpplen råkade hamna i min jackficka och det var knappt jag hunnit paddla bort från byn innan jag satte tänderna i det första. Sååå gott! Livsandarna som slumrat ett tag vaknade till och jag spontansjöng för full hals tills jag såg en metare i strandkanten... Det går ju inte att skylla på att man sparkat tån i något och speciellt inte på Polska så jag paddlade bara på, Sting får vänta.

 

Min tanke med dagen har varit att komma fram till Gora Kalwaria framåt eftermiddagen, handla bröd, ost, dricka och något gott och sen slå läger en bit utanför. Vill inte ge mig på någon maratonpaddling bara för att nå fram till Warszawa i kväll. Hur det nu var med den fina planen så skrotades den när jag mycket tidigare än beräknat var framme i Gora Kalwaria. Här gjorde jag ett av dagens dumma misstag, borde tagit en lång välbehövlig paus och lagat till den där pastan ändå. Men jag blev så fylld av känslan att kunna komma fram till förorten Jozefow två timmar bort där jag visste att det skulle finnas ett hotell alldeles vid strandkanten att jag hoppade över middagen. Antingen fick jag en halvtimmes lång blackout men kroppen fortsatte paddla eller så fanns bara inte den här förorten och definitivt inte hotellet i alla fall. När två timmar blev både tre och fyra och solen allt snabbare sjönk djupare och djupare stod nu valet att pressa sig eller slå upp tältet och laga till en rejäl portion pasta med ketchup och inse att det får bli imorgon istället.


Var inte särdeles klok idag men jag hade ett kämparhjärta som bar hela vägen in till Warszawa. Goda människor finns överallt och har en förmåga att dyka upp när man som bäst behöver dem, kanske syns ens behov av hjälp och det lockar fram den hjälpsamme som finns i oss flesta. Själv vet jag att jag skulle ha älskat att få hjälpa någon halvvilsen paddlare om jag fick chansen. Rejält trött men lugn över att befinna mig tryggt i en så pass stor stad somnade jag tidigt. Jag är i Warszawa!

            

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Christensson - 7 oktober 2009 21:03

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Av Christensson - 4 oktober 2009 21:33

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

Av Christensson - 2 oktober 2009 09:44

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Av Christensson - 1 oktober 2009 20:11

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Av Christensson - 28 september 2009 20:25

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....

Ovido - Quiz & Flashcards