När jag slutade jobbet i morse var det soligt, varmt och lagom blåsigt, alltså en perfekt dag att testa kajaken och se om förväntningarna och förhoppningarna skulle hålla. Fyllde upp lastutrymmena med packsäckar som jag fyllde med all möjlig bråte, mest för att få lite vikt och känsla för hur kajaken beter sig lastad.

Innan jag spände fast kapellet och puttade ut mig från bryggan kände jag mig rätt säker på att det skulle gå bra, att stabiliteten, farten och tryggheten skulle finnas där men man vet ju inte säkert förrän man sitter där. Fick kraftig sidovind, halvmetersvågor och ännu större av en mindre begåvad kvinna i motorbåt som drog på full gas strax innan hon körde om mig...och det kändes bara hur lugnt och stabilt som helst! Och snabb var hon, får komma på ett passande namn till henne.

Paddlade längs kusten bort till Ronnebyån och tog mig hela vägen upp till flugfiskeforsen där jag stannade och fikade. Lyckades hålla balansen den här premiärturen och slapp fara ner i ån när jag gick ur, premiärturen med min gamla kajak fick ett sorgligare slut, landade med häcken förra när jag med stil skulle ta mig upp på Lödde ås leriga strandkant. Roade min bror i alla fall..

Nu är det all annan utrustnings tur att testas och smörjas så man slipper tråkiga överraskningar. Sätta upp tält, provlaga med köket, laga hålet i liggunderlaget och sakta men säkert korta ner fixarlistan.

Lite drygt två veckor kvar nu och det är en märklig blandning av känslor man känner, rastlösheten av viljan att komma igång, en lätt oro och nervositet som strax innan dommaren blåser igång fotbollsmatchen, glädje, förhoppningar och spänning. Är så nyfiken på vad jag kommer uppleva.