Torsdag - 10 September

Lämnade Polaniec idag med ett sånt lätt sinne och så mycket krafter i kroppen att jag undrar om inte gamla öststatshotell måste vara rena livselixiret för mig. Vilodagen gjorde gott för ryggen som varit lite ansträngd i ryggslutet, det plus brorsans tips om att "rulla omkring" på en tennisboll och massera musklerna på det viset. Av praktiska och platsskäl prioriterades tennisbollen bort inför resan men en rätt rund deoderant fick duga. Det är vissa situationer man både önskar och fasar att en hotellstäderska ska kliva in och just denna hade varit svår att förklara med mitt usla Polska ordförråd.

Det som gjorde den här dagen så bra är givetvis inte bara hur jag mådde, solen sken idag igen med en lätt bris som svalkade och Wisla gick fram som en ringlande orm med en snabb ström utan alltför många hinder att väja för. Är inne i ett område sen ett tag tillbaka som präglas av enorma sandbankar där det gäller att hitta huvudfåran för att inte komma in på grundvatten och få bottenkänning vilket man ändå råkar ut för ibland. Man kan inte som med motorcykeln skära kurvorna längre men man har rent tropiska sandstränder att pausa på.

Det enda som är lite, kanske inte ska kalla det läskigt men som får en att skärpa sinnena är att när vattnet pressas mellan två sandbankar på varsin sida bildas det kraftiga virvlar som bara dyker upp från ingenstans. Det som händer när man kör in i en större virvel är att paddlen inte får någon som helst tryck och att kajaken flyttas någon halvmeter åt sidan. Jag har lärt mig se skillnad på tecknen att det är en gren under ytan och dessa virvlar men i början var det lite nervigt och man spännde kroppen lite extra.

Nu ska jag ta upp ett annat "fenomen" som kan vara smått påfrestande. Alla dessa vidsträckta sandbankar har små vikar och egna små kanaler som huvudfåran vill in och hälsa på i. Ibland känns det som man sitter i en bil från Skåne till Stockholm och ska hälsa på alla fastrar och kusiner på vägen, till slut tröttnar man och vägrar att se fler kusiner och tvärställer rodret. Det här är främst i områden där vattendjupet är lägre än medel och är inte ett sånt problem som det nu lät.

Men idag var det som sagt en sån dag då allt negativt studsade, jag sjöng och lät paddeln jobba. Strax innan Sandomierz fanns en lagom stor ö mitt i floden med djupt skyddande vatten på bägge sidorna och det fick bli min sovplats för ikväll.

Jag har inte alls lyckats ta så många bilder, ja knappt några på alla de djur jag mött. En anledning jag kan skylla på är att jag fortfarande ser på min nya kamera som om den var gjord av porslin och är livrädd att tappa den i vattnet när jag snabbt ska få fram den. En annan sak som talar för min fördel och gör mig mindre misslyckad som naturfotograf är det faktum att så gott som alla djur jag ser lyfter, springer eller flyr på annat sätt redan på hundra meters avstånd. Den enda som skiljer sig från mängden är den jäkla bävern som gärna vräker sig ner i vattnet bara några meter ifrån en så man nästan skriker som en liten flicka. Ett tag trodde jag att jag smälte in bra pg a brist på hygien men vid en närmare snusning innanför understället kom jag fram till att rent av kunde vara därför de flydde...

Saker jag sett kan jag däremot berätta om men inte lägga i bevis, simmande snokar, simmande möss, rävar, bävrar, rådjur, vita och grå hägrar, vad jag tror är svart stork ( rätta mig gärna ), otaliga kungsfiskare, div rovfåglar och mängder av vadare och änder.

Nu har jag varit lite mer lyckosam och lyckats fotografera en solande räv samt den svårbestämda storken. Bilden av den asätande måsen kanske någon undrar över men han gör stor nytta så han får vara med.

En av de största fritidsnöjena i Polen måste vara att fiska och då helst bottenmete. Att meta är att fiska väldigt avslappnat vilket man tar på största allvar här. Solstolar, parasoller och små partytält sätter man upp och för att riktigt kunna slappna av har de flesta bjällror på spöna så de kan blunda en stund. Ser riktigt skönt och just avslappnande ut att sitta där med några kompisar och ha det bra. Tyvärr är man rätt dålig på att ta med sig skräpet från fiskeplatsen som sen blåser ut i vattnet och man möter emellanåt någon petflaska som flyter förbi.

Har tagit en dag ledigt för att vila upp mig, ladda batterierna och få ordnat lite praktiska saker som att tvätta upp kläderna och att handla på mig lite mer mat. Har tagit in på Motell Derslaw i Polaniec som är en liten småstad några kilometer från floden. Skönt att sitta här på ett cafe med en kopp the, studera kartan och skriva. Hej så länge!               

Femte September - Lämnar Krakow

När jag paddlade ut ur Krakow fick jag känna på rejäl krabbsjö, vinden var kraftig och rev upp vågor som sedan studsade på kajkanterna och träffade mig på sidorna, det plus mötande och omkörande turistbåtar gjorde att det var som att paddla i en gryta kokande vatten. Efter någon mil hade jag lämnat båtarna och de tjoande turisterna bakom mig och flodvallen tog emot och skickade inte tillbaka vågorna med samma kraft längre, skönt för det var lite läskigt ett tag.

Två kraftverksdammar fick jag passera idag, hade jag då vetat att jag skulle slippa såna de kommande tre dagarna hade jag kanske tagit det med större lugn men nu är jag hyggligt trött på dem där det bara dyker upp och stör min resa. Den sista låg ute i ingenstans och enda chansen att komma förbi var att antingen bli så förbannad och grön att man kunde slänga över kajaken, en förmåga jag tyvärr inte har eller att ta den mödosamma vägen. Kajakvagnen funkade inte så bra på den håliga och halkigt blöta leran så med en kombination av dragande med rep, korta sträckor med vagnen innan den hamnade snett igen och till slut bärandes av alla packpåsar fram och tillbaka hade jag tagit mig de knappa femhundra meterna till det befriande framåtrusande vattnet på andra sidan. Ett par Polska fiskare stannade till med sin bil, vevade ner rutorna, sa något och lämnade mig med ett stort gapskratt... tack kompisar.

Att sen känna hur vattnet bara lyfter upp och gör denna koloss på land lika lätt som ett löv är bara helt underbart! Sen väntar man tills man kommit ur alla fiskares närvaro innan man skriker kort och högt och så är man lugn, lugnare igen.

Hade sen några bra timmar med skön paddling innan klockan närmade sig 19 och det blev dags att hitta någonstans att sova, dels för att mörkret kommer snabbt men främst för att myggen kommer i mängder om man väntar. Har med en före och efter bild från kraftverksdammkom, kom i lite fel ordning bara.                  

         Hej igen!

Om dagen i Krakow:

Det var mycket som bara måste bli gjort nu när jag väl kommit inomhus igen, kläder att tvättas, kastruller som önskade en bättre rengöring änn Wislas sand mm mm. Till slut var mitt rum en svagt fuktig men ren lumpbod och jag kunde ge mig ut på stan. Krakow kan jag bara rekommendera, hann bara skrapa lite på ytan men känslan för stan hinner man ändå få. Ibland kommer man hem till någons hus och trivs direkt utan att kunna säga varför, likadant med vissa människor och även städer, det finns en känsla man trivs i. Lite som i Lund, kombinationen av studenter, turister och "vanliga" invånarna tror jag är en del av förklaringen. Människor kommer och går och det blir inget stillastående vatten.

Var lite dålig på att ta bilder idag tyvärr, skyller lite på att det småduggade med jämna mellanrum och jag fortfarande behandlar min nya kamera som om den var gjord av porslin. En bild på min middag fick jag till, har nu glömt namnet men det var enligt servitrisen en klassisk Polsk soppa gjord på..ja.. har faktiskt ingen aning vad det var jag åt, bara att det inte var en av mina kommande favoriter. För att bli mätt borde man kanske välja säkra kort men det är mycket roligare att välja en maträtt bara på att namnet låter gott och sen hålla tummarna hårt hårt.

Utökade min samling kartor på en bokhandel och kan nu mer detaljerat följa Wisla fram till Warszawa. Kände mig nöjd med dagen så jag gick tillbaka till mitt hostel som kanske är en sinnebild av den vänliga och positiva anda här är. Min 5,18 meter långa kajak ville de att jag skulle ha inne på boendet och inte i det osäkrare trapphuset så nu ligger röda faran och blockerar dörren till både mitt rum och min grannes som tvingas ta ett jättekliv varje gång han ska in eller ut ur sitt rum, men han såg bara glad ut när jag ursäktade det hela. Krakow, go there!

Vaknade runt 7 i morse och efter att som vanligt tittat med en hopplös blick på alla saker som "någon" spritt ut överallt i tältet under natten var det dags för morgonens tristaste göromål, att ta på sig de kalla o halvblöta paddelskorna, blä! 

Känner att jag vill lägga några mil bakom mig idag och när vädret är grått och svalt som idag passar det ju bra.  Den bredd och ström som Wisla fått efter Krakow tycker jag om, sidorna på floden  hänger inte längre över en på samma sätt som tidigare utan man ser mer vad som finns runtom. Men det är en flod man måste vara vaksam på, man måste ständigt scanna av och läsa virvlar och förändringar i strömmen. Det är gott om sjunkna träd och grenar som håller sina fingrar strax under ytan.

Ligger nu i mitt tält efter 7 timmars paddling och en sträcka av 5 mil. Tältet har jag slagit upp väl dolt bakom ett träd och skickar det här inlägget via sms till min bror Thomas som är snäll nog att lägga in det!

/ Johan 

Dags att ge sig av, har haft lite att fixa med innan jag kunde komma iväg

och jag drog också lite på det i förhoppning att regnet som stundtals vräkt ner skulle lätta. Nu drar det in ljusare moln med lite blått emellan så nu ska jag skynda mig väg. Vi hörs längs vägen!

Johan

Måndag och början på paddlingen.

Dagen började med 2/3 självförtroende och resten nervositet men ju längre dagen gick och när det inte längre fanns någon liten pryl man kunde jogga tillbaka till bilen efter så var det minst det omvända. Men nu är jag väl lite för snabb i handlingen! Vi, brorsan Patrik och jag tog en sista runda inne i staden wisla, fick tag i en detaljerad karta över en del av området jag ska in i på turistbyrån som också hade en monter med en Polsk backhopparhjälte i som var gjord av vit choklad..? i naturlig storlek dessutom. Vi lämnade detta slöseri med god choklad och tittade runt på gågatan istället.

Framåt eftermiddagen hade alla små inköp klarats av och vi tog oss fram till Jezioro Goczalkowickie som fungerar som vattenreservoar för två miljoner människor och därför var stängd för all typ av farkoster, små som stora. Vid utloppet från sjön finns ett vattenkraftverk men alldeles efter kunde man lägga i så det gjorde vi. Att se hur någon mår genom att möta blicken kan jag nog hålla med om, åtminstone ser jag själv i min blick den för tillfället segrande rädslan. Men lika sann den känslan var lika utbytt var den fem minuter senare när jag kom fram till den första grunda lilla forsen jag fick vada igenom och fylldes av professor Drövels upptäckarglädje. Alla som var med på sjuttiotalet vet nog vem denna Norska hjälte var.

Wislas första del är ett jäkla slit på ren Svenska med fallna träd man får ta sig under eller förbi, grunda forsar man får vada sig genom med kajaken flytande före men hur härligt är inte det samtidigt!? När floden slingar fram och man inte har en susning om vad som kommer bakom nästa krök och flodvallarna är så höga och branta att man inte ser världen utanför. Otaliga kungsfiskare, hägrar som lyfter var hundrade meter och väldigt väldigt förvånade och huvudskakande fiskare med parasoll och flöte.

Man får lite konstiga beteenden ibland, minsta lilla bäck eller rännil som hängde med nedströmms ropade jag ett glatt " välkommen!" till, all hjälp att höja vattennivån är tacksam. De första tre- fyra milen var nog medeldjupet runt 40 centimeter skulle jag tro. Den klart läskigaste händelsen hände strax innan jag gjorde kväll uppe på flodvallen. Vattnet pressades ihop väldigt kraftigt vid en vänstersväng och kraften i vattnet var oerhört stark. Vadade mig fri från den värsta delen, hoppade i utan att ha tagit på kapellet korkat nog och puttade mig ut. Hann inte parera utan drogs mot en gren strax ovanför ytan och samtidigt trasslade rodret in sig i en annan gren så livet var inte direkt någon räkmacka just då. Sidan på kajaken närmade sig vattenytan och 4-5 liter vatten rann in innan jag fick loss rodret och kunde dra mig bakåt igen. Vadade sen tillbaka och passerade på andra sidan istället där det inte fanns några hinder och bättre fäste för fötterna. Blev visad av damen att inte ta henne för givet utan visa den respekt och ödmjukhet hon förtjänar.

tittade runt på gågatan istället.

Hej, många dagar att berätta om nu, börjar i lite fel ordning och beskriver gårdagen eftersom den ligger närmare på näthinnan och var en speciell dag för mig, så den historien ville fram först.

den här dagen har varit mötenas dag, jag har mött så många människor som på olika sätt gett intryck och påverkat mig, på gott och ont. Det är fantastiskt hur en dag kan ha så många olika ansikten, dagen började med ett arg och surt ansikte i form av en kraftverksarbetare som jag bad att få ta den lätta och bra mycket kortare vägen förbi turbinen. Totalt omöjligt och lika bra att skälla ut mig verkar vara hans sätt att se på saken. Det är väldigt väldigt varma dagar nu, redan så här klockan 9 på morgonen är det närmare 25 grader, det känns så i alla fall. Det är ett sånt bök att behöva packa ur alla säckar och prylar och släpa dem uppför den höga flodvallen, sen ner igen och börja släpa kajaken genom gräs och buskar. Har inte riktigt fått till funktionen med kajakvagnen, tror jag inte spänner fast den ordentligt eller så funkar den bara när marken är jämn för pg a en trist turbinförare fick jag nu försöka ta mig fram på en gammal traktorväg som var intorkad och stenig en dryga 300 meter. Hjulen hoppade hit och dit och jag var fullkomligt slut, andfådd och frustrerad när jag nådde vattnet. Men men, när vattnet drar med kajaken i en skön snabb ström, och man blundar en stund och bara lyssnar på ljudet när paddlen träffar vattnet och drar det bakåt så blir man snart lugn igen.

Mitt på dagen hade jag fått den ena långa sköna strömfåran efter den andra och susade fram i säkert 11-12 km i timmen när vattnet saktade in. Såg då en märklig byggnad i strandkanten. Ett trähus som kunde följa flodens vattennivå upp eller ner, ett fantastiskt bygge!. Blev invinkad av Krystuna och hans syster som bott där sen fyra år tillbaka. Det här mötet var ett av de mest minnesvärda jag någonsin haft, två människor som valt att satsa all sin tid och pengar på en dröm. Blev inbjuden på middag, buljongsoppa med pasta och egenodlade grönsaker, panerade skivade zuchini stekta i olja, cocktailtomater och ett the som tydligen var ett the enbart för sjöfarare. Drack två koppar för att vara på den säkra sidan...

Att sitta och bara må förbannat bra och ha roligt med två koppar skepparthe innanför västen är sällan hänt.

Wisla har de senaste 4-5 milen ändrat karaktär, bredare och kraftfullare och de förut så korta forsarna har ersatts med över hundra meter långa adrenalinkickar. Färgen har skiftat från brun till en mer klarare färg, tycker det känns mindre hotfullt med vatten man kan se ner en bit i, tramsigt kanske men det kraftigt bruna vattnet det var ett tag har en viss otrygg effekt, om man nu tittar neråt istället för framåt.

Möten ja.. mötte hjälpsamma fiskare som visade mig en väg runt ännu en turbin, två andra yngre varianter som kastade sten mot mig, slog ner ett par meter brevid med ett rejält plask. Hur man tänker när man gör så? Tror inte den typen av människor tänker särskilt mycket.

Kom fram till Krakow någon timme innan solen gick ner, stolt och glad över att ha klarat av det första delmålet. Släpade upp röda faran på strandpromenaden, fick till kajakvagnen nu, skönt! Man vill ju gärna göra gott intryck på åskådarna på gräsmattan.

En mötenas och de långa forsarnas dag