Torsdag - 10 September

Lämnade Polaniec idag med ett sånt lätt sinne och så mycket krafter i kroppen att jag undrar om inte gamla öststatshotell måste vara rena livselixiret för mig. Vilodagen gjorde gott för ryggen som varit lite ansträngd i ryggslutet, det plus brorsans tips om att "rulla omkring" på en tennisboll och massera musklerna på det viset. Av praktiska och platsskäl prioriterades tennisbollen bort inför resan men en rätt rund deoderant fick duga. Det är vissa situationer man både önskar och fasar att en hotellstäderska ska kliva in och just denna hade varit svår att förklara med mitt usla Polska ordförråd.

Det som gjorde den här dagen så bra är givetvis inte bara hur jag mådde, solen sken idag igen med en lätt bris som svalkade och Wisla gick fram som en ringlande orm med en snabb ström utan alltför många hinder att väja för. Är inne i ett område sen ett tag tillbaka som präglas av enorma sandbankar där det gäller att hitta huvudfåran för att inte komma in på grundvatten och få bottenkänning vilket man ändå råkar ut för ibland. Man kan inte som med motorcykeln skära kurvorna längre men man har rent tropiska sandstränder att pausa på.

Det enda som är lite, kanske inte ska kalla det läskigt men som får en att skärpa sinnena är att när vattnet pressas mellan två sandbankar på varsin sida bildas det kraftiga virvlar som bara dyker upp från ingenstans. Det som händer när man kör in i en större virvel är att paddlen inte får någon som helst tryck och att kajaken flyttas någon halvmeter åt sidan. Jag har lärt mig se skillnad på tecknen att det är en gren under ytan och dessa virvlar men i början var det lite nervigt och man spännde kroppen lite extra.

Nu ska jag ta upp ett annat "fenomen" som kan vara smått påfrestande. Alla dessa vidsträckta sandbankar har små vikar och egna små kanaler som huvudfåran vill in och hälsa på i. Ibland känns det som man sitter i en bil från Skåne till Stockholm och ska hälsa på alla fastrar och kusiner på vägen, till slut tröttnar man och vägrar att se fler kusiner och tvärställer rodret. Det här är främst i områden där vattendjupet är lägre än medel och är inte ett sånt problem som det nu lät.

Men idag var det som sagt en sån dag då allt negativt studsade, jag sjöng och lät paddeln jobba. Strax innan Sandomierz fanns en lagom stor ö mitt i floden med djupt skyddande vatten på bägge sidorna och det fick bli min sovplats för ikväll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har varit här i tre dagar nu och trivs väldigt bra. Som vanligt är det i den gamla delen jag håller till och trivs bäst i. I vissa städer är de äldre delarna små isolerade öar men inte här, mer som en egen stadsdel. Är inte kunnig i arkitektur men ve...

Det är den sista dagen på floden, vilken märklig känsla. Att det efter alla dessa dagar nu bara återstår en känns på samma gång underbart och overkligt. Jag tänkte " nu är det två mil kvar" skakade på huvudet och fortsatte, " nu är det en mil kvar" o...

De här tre dagarna sen jag lämnade Torun har frestat på, vädret är en sak men det är Wisla som krånglat och bråkat mest hela tiden. Mycket beror säkert på de relativt låga vattennivåerna som får vattnet att pressas ihop i de djupare delarna. Strömmen...

Lämnade Torun i ett ruggigt höstväder, vinden var frisk och grå regnmoln drev fram på himlen. Det regnade fram till sen eftermiddagen och det enda man kunde göra var att kika ut genom gluggen på regnjackan och gneta på. När det är sånt här riktigt sk...

Vaknade tidigt och det var underbart att kliva ur tältet och se flodens alldeles spegelblanka vatten. Redan en mild värme trots den rätt kalla natten. Efter fem dagar med vind och vågor var det nu så tyst att det blev en ren njutning att ta sig fram....