Hej igen, om någon skulle vilja hjälpa mig få reda på vem som lämnar detta spår efter sig skulle jag bli glad. Kan inte lista ut det själv så om någon vill få en guldstjärna så har ni nu chansen!     

Det är intressant hur floden ständigt och fortfarande ändrar karaktär och för dem som är intresserade över hur de olika sträckorna varit tänkte jag i lite grova drag gå igenom floden från där jag började och framåt.

Jezioro Goczalkowickies utlopp till strax innan Oswiecim där floden Przemsza ansluter.

Floden är smal, kraftigt brunfärgat och vanligtvis ett tiotal meter bred med 4-5 meter höga vallar så man ser i stort sett inte vad som finns utanför. Vill man uppleva lite professor Drövel är denna sträckan idealisk, växtligheten är tät och djungellik. Många hinder man inte kan paddla förbi, mindre forsar och fallna träd som blockerar. På denna sträckan var det nog ett 15-tal platser man fick vada sig igenom och kanske 3-4 träd att ta sig runt. Många småforsar gick att paddla i men var luriga, allmänt grunt så man ropade "välkommen!" åt alla småbäckar och rännilar som gjorde oss sällskap.

Just kungsfiskare fanns det i ett otrolig stort antal men ju större och bredare floden sen blev desto färre blev de.

Oswiecim in till Krakow.

Nu har floden vuxit och blivit både djupare och bredare, forsarna är både längre och härligare och allt fler är paddlingsbara. Bredden som ökat gör också att man får se mer av världen utanför floden. Vattnet som var så kraftigt brunfärgat av näringsämnen när det lämnade Jezioro Goczalkowickie blir klarare och klarare och är nu klart nog att man kan tänka sig att laga mat på det. Ett stort helvete härifrån till några mil bortom Krakow är kraftverksdammarna som likt enorma stoppskyltar tvingar in en till kanten. Från Oswiecim fram till Krakow är det möjligt att slippa dammarna om man väljer att ta de byggda kanalerna istället. Men för mig blir det inte att paddla på Wisla längre och väl förbi dammarna har jag haft underbar paddling som jag hade missat om jag tagit den lättare vägen. Var bara noga med att gå in till kanten i tid, reka området och kom på en plan. Man kommer förbi efter lite blod svett och tårar. Förutom kraftverken är denna sträckan skön, strömmen är kraftigare och det är en jäkla fart på forsarna så man måste läsa av vattnet snabbt och rätt om man inte vill simma en stund.

Krakow till Polaniec

Strax innan Krakow växer floden ytterliggare och när man passerar centrum är det kanske 150 meter från sida till sida, någon mil innan och någon mil efter är det brett och lugnflytande innan hon börjar vindla sig igen. Landskapet och flodens karaktär är aldrig bestämt så det är lite svårt att beskriva så här i efterhand så se det i stora drag. Hon flyter ibland bred, lugn och rak för att sen pressar ihop i en skarp högersväng så att farten ökar kraftigt och man flyger fram i ytterspår, sen lugnar hon ner sig tills man får en lång lång svepande paddlingsbar fors att tjoa sig igenom. Glöm bara inte att paddla! Jag ropade på mig själv genom de flesta forsar, "paddla paddla paddla, fortsätt paddla, fortsätt paddla!" så man inte tappar balansen, lätt att man sitter still när det guppar men då är man illa på det.

Polaniec till Kazimierz dolny.

Det som främst präglat den här sträckan är sandbankerna. Vi är ju i September och efter en ganska torr sommar här i Polen är vattennivån därefter, något att tänka på överlag om det jag skrivit. Vad som händer i området med sandbankar är att floden i sig är väldigt bred, hundratals meter ibland men huvudfåran är smal och det svåra är att hela tiden ha koll på var den är. Ibland finns det två huvudfåror som när floden passerar en mindre ö men normalt är det bara en som har tillräckligt med vatten och djup för att ta en fram. Huvudfåran går ofta i en slingrande ormlik rörelse och är definitivt inte rakaste vägen mellan punkt A och B så man genar ibland vilket ofta förlåts. I de andra fallen hamnar man i grundvattnet närmare bankarna och med ständiga bottenkänningar får man kriga sig ut mot djupare vatten igen. Virvlar är ett annat fenomen som finns mycket här, vattnet pressas ihop och trycks upp mot ytan och när man åker in i en virvel flyttas man lite åt sidan och paddeln får inget tryck i vattnet. Sällan riskfyllt utan mer besvärande och jobbigt när en stor virvel dyker upp och petar en ur kurs. Paddlingen blir besvärligare i områden med mycket torrlagda sandbankar men belöningen desto större, bättre middags och fikaplatser änn gyllengula sandöar mitt i floden får man leta efter!

Det här är i stora drag och det är som sagt svårt att mer i detalj beskriva för då hade jag behövt göra anteckningar en gång i timmen, hon är en föränderlig och underbar flod man ständigt överraskas av.

                 (To all you wonderful people on Camp Kaliszany, thank you all for one of the best moment on my trip, take care! )

"would you like a cup of the?" ekade det ut över vattnet, " i never say no to a cup of the" svarade jag och satt några minuter senare i camp Kaliszany tillsammans med en ornotologiska förening och drack min kopp the. Vad jag nära nog paddlade förbi var ett observations och ringmärkningsläger som funnits där sen 17 år tillbaka. Det var tre biologistuderande tjejer, Roberto och " balor" som var de ansvariga för märkningen och undersökningen och sen volontären Anita som med sin flytande Engelska fick rollen som tolk. Efter fikan följde jag med Anita när hon vittjade de nät som satt uppspännda runtom på ön, en gång i timmen under hela dagen går man rundan och stoppar främst småfåglar som rödhakar och lövsångare men även koltrastar och hackspettar i små tygpåsar. Sen ringmärks de, fettlager, vikt mm mm förs in i protokoll innan de släpps igen. Fascinerande att se allt från nära håll, hur de flesta verkar finna sig i att bli blåsta på magen och mätta hit och dit utan att säga ett pip. Fick hålla några av dem då de skulle släppas och jag kan förstå hur man kan spendera vecka efter vecka med detta. De är som kvinnor, mjuka, vackra och luktar gott.

Egentligen hade jag ett antal timmar kvar att paddla men jag trivdes så bra att jag stannade kvar. Jag var nyfiken på dem, de var nyfikna på mig och däremellan satt Anita som gärna översatta åt änn det ena hållet och änn det andra. Sättet jag reste på och att jag också reste själv väckte många frågor och det visade sig att flera hade slumrande drömmar om resor som de ville ut på så mycket kretsade kring allt från praktiska saker till de mer filosofiska frågorna som vad en ensamresa gör med en, hur man hur klicheaktigt det änn låter lär känna sig själv och ser att begrännsningarna ligger bra mycket längre bort änn man först tror.  Vi hade skitkul, pratade, vittjade fågelnät, de lärde mig mycket om fåglar och när sen väl kvällen kom och fåglarna slutade flyga för dagen grillade vi korv och drack öl vid lägerelden. Morgonen efter var alla lite morgontrötta men under natten hade det regnat och tydligen är extra många fåglar i farten morgonen efter en regnnatt. Medans de andra plockade fåglar i skogen packade jag ihop mitt hem och stuvade ner allt i kajaken igen. Vi tog sen en lång gemensam frukost innan det var hög tid för mig att ta mig vidare.

Det är olika viljor som drar i en, viljan att stanna kvar ett tag till i den nyfunna gemenskapen och viljan att fortsätta. Lägret hittar jag till igen och mejladressen har jag så att paddla ut från stranden igen kändes ändå bra, min resa är ändå längs vattnet men det är skönt att bromsa upp ibland.

Har en sen igår allt mer smärtande muskel i sätesmuskulaturen som det heter på ett finare språk, blir lite hämmande och tvingar mig till fler pauser änn jag skulle vilja så jag tänker ta en vilodag i Kazimierz  som många talat varmt om. Historiskt kan jag inte mycket om staden änn, ska ut på hederlig sightseeing om en stund så vid nästa inlägg ska jag överrösa er med intressanta fakta och betraktelser om denna vackra medeltida stad.

När jag rundade de sista krökarna av floden och såg ruiner och intakta kyrkor på avstånd mötte jag lite otippat ett livs levande vikingaskepp som med sitt hotfulla drakhuvud spejandes över vattenytan var på väg rakt mot mig. Wisla är stor och hade plats för oss båda och dagens vikingar såg inte så värst skräckinjagande ut heller med sina färgglada skjortor och kameror...

Lite av en kontrast att mitt ute i skogen hitta ett myller av liv, vikingaskepp, piratskepp och mängder av människor längs en strandpromenad.

Hittade en marina jag kunde lägga kajaken i under de här två dagarna och gick sen på jakt efter någonstans att bo.           

Fredag - 11 September

En mer dämpad person som tittade ut ur tältet idag. Även vädret är dämpat och ganska kall nu på morgonen men molnen ser ljusa ut så jag tror jag ska slippa regn. När jag gav mig av från Polaniec igår var det lite oordning bland prylarna så för att vakna till i både kropp och huvud sorterade jag upp prylarna medans trangian värmde upp vatten till nyponsoppa och thetermosen. Blev en helt okej dag där timmarna och paddlandet smälte in i varandra och förde mig till ett litet motell i Annopol. Ska in till centrum nu och äta på restaurang tänkte jag, lyxa till det lite.

Nu kurrar magen så hej för nu!        

Torsdag - 10 September

Lämnade Polaniec idag med ett sånt lätt sinne och så mycket krafter i kroppen att jag undrar om inte gamla öststatshotell måste vara rena livselixiret för mig. Vilodagen gjorde gott för ryggen som varit lite ansträngd i ryggslutet, det plus brorsans tips om att "rulla omkring" på en tennisboll och massera musklerna på det viset. Av praktiska och platsskäl prioriterades tennisbollen bort inför resan men en rätt rund deoderant fick duga. Det är vissa situationer man både önskar och fasar att en hotellstäderska ska kliva in och just denna hade varit svår att förklara med mitt usla Polska ordförråd.

Det som gjorde den här dagen så bra är givetvis inte bara hur jag mådde, solen sken idag igen med en lätt bris som svalkade och Wisla gick fram som en ringlande orm med en snabb ström utan alltför många hinder att väja för. Är inne i ett område sen ett tag tillbaka som präglas av enorma sandbankar där det gäller att hitta huvudfåran för att inte komma in på grundvatten och få bottenkänning vilket man ändå råkar ut för ibland. Man kan inte som med motorcykeln skära kurvorna längre men man har rent tropiska sandstränder att pausa på.

Det enda som är lite, kanske inte ska kalla det läskigt men som får en att skärpa sinnena är att när vattnet pressas mellan två sandbankar på varsin sida bildas det kraftiga virvlar som bara dyker upp från ingenstans. Det som händer när man kör in i en större virvel är att paddlen inte får någon som helst tryck och att kajaken flyttas någon halvmeter åt sidan. Jag har lärt mig se skillnad på tecknen att det är en gren under ytan och dessa virvlar men i början var det lite nervigt och man spännde kroppen lite extra.

Nu ska jag ta upp ett annat "fenomen" som kan vara smått påfrestande. Alla dessa vidsträckta sandbankar har små vikar och egna små kanaler som huvudfåran vill in och hälsa på i. Ibland känns det som man sitter i en bil från Skåne till Stockholm och ska hälsa på alla fastrar och kusiner på vägen, till slut tröttnar man och vägrar att se fler kusiner och tvärställer rodret. Det här är främst i områden där vattendjupet är lägre än medel och är inte ett sånt problem som det nu lät.

Men idag var det som sagt en sån dag då allt negativt studsade, jag sjöng och lät paddeln jobba. Strax innan Sandomierz fanns en lagom stor ö mitt i floden med djupt skyddande vatten på bägge sidorna och det fick bli min sovplats för ikväll.

Jag har inte alls lyckats ta så många bilder, ja knappt några på alla de djur jag mött. En anledning jag kan skylla på är att jag fortfarande ser på min nya kamera som om den var gjord av porslin och är livrädd att tappa den i vattnet när jag snabbt ska få fram den. En annan sak som talar för min fördel och gör mig mindre misslyckad som naturfotograf är det faktum att så gott som alla djur jag ser lyfter, springer eller flyr på annat sätt redan på hundra meters avstånd. Den enda som skiljer sig från mängden är den jäkla bävern som gärna vräker sig ner i vattnet bara några meter ifrån en så man nästan skriker som en liten flicka. Ett tag trodde jag att jag smälte in bra pg a brist på hygien men vid en närmare snusning innanför understället kom jag fram till att rent av kunde vara därför de flydde...

Saker jag sett kan jag däremot berätta om men inte lägga i bevis, simmande snokar, simmande möss, rävar, bävrar, rådjur, vita och grå hägrar, vad jag tror är svart stork ( rätta mig gärna ), otaliga kungsfiskare, div rovfåglar och mängder av vadare och änder.

Nu har jag varit lite mer lyckosam och lyckats fotografera en solande räv samt den svårbestämda storken. Bilden av den asätande måsen kanske någon undrar över men han gör stor nytta så han får vara med.

En av de största fritidsnöjena i Polen måste vara att fiska och då helst bottenmete. Att meta är att fiska väldigt avslappnat vilket man tar på största allvar här. Solstolar, parasoller och små partytält sätter man upp och för att riktigt kunna slappna av har de flesta bjällror på spöna så de kan blunda en stund. Ser riktigt skönt och just avslappnande ut att sitta där med några kompisar och ha det bra. Tyvärr är man rätt dålig på att ta med sig skräpet från fiskeplatsen som sen blåser ut i vattnet och man möter emellanåt någon petflaska som flyter förbi.

Har tagit en dag ledigt för att vila upp mig, ladda batterierna och få ordnat lite praktiska saker som att tvätta upp kläderna och att handla på mig lite mer mat. Har tagit in på Motell Derslaw i Polaniec som är en liten småstad några kilometer från floden. Skönt att sitta här på ett cafe med en kopp the, studera kartan och skriva. Hej så länge!               

Femte September - Lämnar Krakow

När jag paddlade ut ur Krakow fick jag känna på rejäl krabbsjö, vinden var kraftig och rev upp vågor som sedan studsade på kajkanterna och träffade mig på sidorna, det plus mötande och omkörande turistbåtar gjorde att det var som att paddla i en gryta kokande vatten. Efter någon mil hade jag lämnat båtarna och de tjoande turisterna bakom mig och flodvallen tog emot och skickade inte tillbaka vågorna med samma kraft längre, skönt för det var lite läskigt ett tag.

Två kraftverksdammar fick jag passera idag, hade jag då vetat att jag skulle slippa såna de kommande tre dagarna hade jag kanske tagit det med större lugn men nu är jag hyggligt trött på dem där det bara dyker upp och stör min resa. Den sista låg ute i ingenstans och enda chansen att komma förbi var att antingen bli så förbannad och grön att man kunde slänga över kajaken, en förmåga jag tyvärr inte har eller att ta den mödosamma vägen. Kajakvagnen funkade inte så bra på den håliga och halkigt blöta leran så med en kombination av dragande med rep, korta sträckor med vagnen innan den hamnade snett igen och till slut bärandes av alla packpåsar fram och tillbaka hade jag tagit mig de knappa femhundra meterna till det befriande framåtrusande vattnet på andra sidan. Ett par Polska fiskare stannade till med sin bil, vevade ner rutorna, sa något och lämnade mig med ett stort gapskratt... tack kompisar.

Att sen känna hur vattnet bara lyfter upp och gör denna koloss på land lika lätt som ett löv är bara helt underbart! Sen väntar man tills man kommit ur alla fiskares närvaro innan man skriker kort och högt och så är man lugn, lugnare igen.

Hade sen några bra timmar med skön paddling innan klockan närmade sig 19 och det blev dags att hitta någonstans att sova, dels för att mörkret kommer snabbt men främst för att myggen kommer i mängder om man väntar. Har med en före och efter bild från kraftverksdammkom, kom i lite fel ordning bara.                  

         Hej igen!

Om dagen i Krakow:

Det var mycket som bara måste bli gjort nu när jag väl kommit inomhus igen, kläder att tvättas, kastruller som önskade en bättre rengöring änn Wislas sand mm mm. Till slut var mitt rum en svagt fuktig men ren lumpbod och jag kunde ge mig ut på stan. Krakow kan jag bara rekommendera, hann bara skrapa lite på ytan men känslan för stan hinner man ändå få. Ibland kommer man hem till någons hus och trivs direkt utan att kunna säga varför, likadant med vissa människor och även städer, det finns en känsla man trivs i. Lite som i Lund, kombinationen av studenter, turister och "vanliga" invånarna tror jag är en del av förklaringen. Människor kommer och går och det blir inget stillastående vatten.

Var lite dålig på att ta bilder idag tyvärr, skyller lite på att det småduggade med jämna mellanrum och jag fortfarande behandlar min nya kamera som om den var gjord av porslin. En bild på min middag fick jag till, har nu glömt namnet men det var enligt servitrisen en klassisk Polsk soppa gjord på..ja.. har faktiskt ingen aning vad det var jag åt, bara att det inte var en av mina kommande favoriter. För att bli mätt borde man kanske välja säkra kort men det är mycket roligare att välja en maträtt bara på att namnet låter gott och sen hålla tummarna hårt hårt.

Utökade min samling kartor på en bokhandel och kan nu mer detaljerat följa Wisla fram till Warszawa. Kände mig nöjd med dagen så jag gick tillbaka till mitt hostel som kanske är en sinnebild av den vänliga och positiva anda här är. Min 5,18 meter långa kajak ville de att jag skulle ha inne på boendet och inte i det osäkrare trapphuset så nu ligger röda faran och blockerar dörren till både mitt rum och min grannes som tvingas ta ett jättekliv varje gång han ska in eller ut ur sitt rum, men han såg bara glad ut när jag ursäktade det hela. Krakow, go there!